Sammanfattning: Denna predikan hölls som ett inslag i en Gudstjänst som Söndagsskolan ansvarade för.
Matt 19:13-15
Guds Rike tillhör barnen. Han har tagit sitt rike och gett det till barnen. Inte så att de bara får vara där ”om de är försiktiga och inte väsnas för mycket”, nej barnen äger riket.
Skyltar – Två barn kommer upp med skyltar som det står ”Ägare” på.
Och att barnen äger riket märks också på sättet de närmar sig de. Barnen och de som är som barn rusar fram och rycker det till sig. Det är för att de vet att de äger det och att det är deras rätt. Barnen kan kräva inträde i Guds rike och att komma inför Gud, för att det är deras, deras rätt.
De som är ”vuxnare” i sinnet har det ofta jobbigare när de skall nalka sig Gud och Hans Rike.
Brottning – Här kommer olika ungdomar in utklädda så att det ser ut som de brottas (De springer in på händer och fötter och är utklädda så att det ser ut som två små gubbar brottas med varandra men i själva verket är det bara en person som är varje brottar-par)
Vi kämpar med våra liv, våra omsorger och vår tro och vi brottas med oss själva, istället för att rusa fram och ta oss en brottningsmatch med Pappa Gud. Han älskar att brottas, ibland håller han på med det hela nätterna. Han vill brottas med oss.
Och det här med att vi brottas med oss själva, det överför vi ibland till barnen. Vi blir som lärljungarna som försökte hindra barnen som ville komma till Jesus. Kanske stämde det inte med vad de tyckte och tänkte, att barn skulle behöva välsignas av Gud. Så överförde de detta på barnen och så blev de hindrade. Tur att Jesus var där.
Ni vet, det var inte länge sen man i skolan tvingade vänsterhänta barn att skriva med höger hand. Barnen skull pressas in i ett vuxenmönster vare sig det var bra för dom eller inte.
Men kanske är det så att vi behöver se på barnen, ta ett barn i handen och låta oss ledas förbi våra tvivel av barnens naturliga tro och hand i hand gå in i Guds rike. Jag menar, om du vill gå in på Cafe Opera eller nåt annat inne ställe, så går det ju lättare om man är i sällskap med ställets ägare, eller hur. Himmelriket tillhör barnen.
Ett citat som jag fick skickat till mig från King’s Kids:
”En fyra år gammal flicka viskade i örat på sin lillebror: ’Bebisen berätta för mig hur Gud låter. Jag håller på att glömma bort det'”.
Tänk på att lyssna på barnen och på att ta deras Gudsupplevelser på allvar.