Sammanhang: Denna predikan höll jag på en församlingsutflykt sittande i en gummibåt i havet medan församlingen stod på stranden
Jag tänkte dela en tanke om att ro…
Jag skall inte tala om den gången då Jesus bad Petrus och grabbarna att ro ut båten lite längre, utan jag skall försöka använda mig av rodd-båten som en liknelse. Ni vet att Jesus sa, när han var på berget: Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Som lärjunge får man försöka lära sig detta. Att inte bekymra sig. För att Jesus sa det.
Morgondagen kan vara som en tross som håller fast båten i ett järngrepp. Hur du än kämpar så kommer du ingenstans. När man oroar sig för morgondagen så kan det kännas så. Oron håller en människa fast, så att den kraft vi kunde ha lagt på dagen ”idag” förtvinar och våra årtag blir bara vispningar på vattenytan.
Jesus säger inte att morgondagen är bekymmersfri, men han säger att vi skall ta itu med en dag i taget.
Om man ror, och hela tiden vänder sig om för att se framåt, så förlorar man kraft i årtagen och båten går långsammare och färden till målet tar lång tid. Men om vi lägger vår kraft på det årtaget som vi håller på att ta just nu, så får vi mycket kraft och båten går fortare. Den som hela tiden sneglar över axeln kommer ingenstans, men den som koncentrerar sig på varje årtag kommer långt.
En som ror, han vänder sin rygg mot målet som han strävar mot. Och så måste vi leva. När vi med Guds hjälp lever ”idag”, så gör vi just detta, vi vänder våra ryggar mot morgondagen. Inte med någon arrogant stolthet, utan i ödmjukhet för Jesus ord. ”Gör er inga bekymmer…”
Så ge morgondagen den uppmärksamhet som den förtjänar och lägg all din kraft på ”idag”.
Förbehåll: Detta är en predikan jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag predikar, så denna nedskrivna predikan var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)