Sammanhang: Denna predikan hölls i ett fängelse där jag, som en del av en besöksgrupp, firade julavslutning med internerna.

Nu är det ju snart julafton. En del av er får åka hem till era nära och kära, andra får försöka fira nån sorts jul här i fängelset. Och sen är det ju bara en vecka till nyårsafton. Helgerna duggar tätt nu.

Nyårsafton är lite spännande tycker jag för på något sätt så känns det som man tar ett kliv in i framtiden på nyår. 2006 blir 2007.

Och om 2007 vet vi ju inte så mycket. En del av er kommer att mucka 2007 och har kanske en massa tankar om vad som skall hända då. Hur blir det? Kan jag få nåt jobb? Många tankar, mycket ovisshet.

Så är det med framtiden. Vi spekulerar och funderar, men vi vet väldigt lite om hur det kommer att bli. Vi oroar oss och försöker att gardera oss mot den.

För nåt år sedan fick vi ett julkort som det stod så här på ”I don’t know what the future holds, but i know who holds the future” – ”Jag vet inte vad framtiden innehåller, men jag vet vem som håller i framtiden”

Finns det någon julklapp jag önskar dig mer än nån annan, så är det att lära känna honom som har framtiden i sin hand. Han kom en gång för 2000 år sen till jorden som ett barn för att visa dig och mig hur mycket han älskade oss. Det är om honom som denna helgen handlar.

Vad än din framtid innehåller, så håller handen som låg där i krubban det. Vilken problem du än kan känna att du kommer att ha i framtiden, så kan du vara säker på samma hand som spikades upp på ett kors även håller i lösningen på dina problem.

Om framtiden vet vi inget, men vi kan lära känna honom som håller i framtiden.

Förbehåll: Detta är en predikan jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag predikar, så denna nedskrivna predikan var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)