Sammanhang: Denna predikan hölls i min hemförsamling efter att jag fått frågan om jag ville tala om Nattvarden.
(Predikan börjar med att några vänner dansar och dramatiserar Niklas Hallmans sång ”Barfotakung”)
Kanske nån av er blev berörd av dansen och sången? Jag blir det. Varje gång. Vi vittnade med den som en del av julspelet vi framförde i Borås djurparks lucia promenad.
”Med nakna fötter genom Jerusalems damm gick himmelens furste som ett offerlamm”
Jag vill tala idag om himmelens offerlamm. Om Han som offrade allt för att din gemenskap med Gud skall bli fullkomlig. Fullkomlig.
Jesus ber, som vår store överstepräst:
”Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.” (Joh 17.21-23)
Det är detta jag vill tala om idag, den fullkomliga föreningen. Jag vill tala med er om Nattvarden, Eukaristin. Föreningen med Barfotakungen.
Min tro och hur jag kom dit
Jag skall försöka berätta om en inre resa jag gjort. En resa i tro.
För några år sedan började jag fundera mycket kring nattvarden. Jag anade att det fanns nåt mera än jag fått undervisning om. Nåt djupare, nåt större. Jag började söka i Bibeln, började söka bland tolkningar. De beskrev symboler och cermoinier. Jag var inte nöjd. Känslan att nåt mer fanns var fortfarande där. Jag började söka bland de första kristnas källor, 300 talets teologer och fann en ofattbar rikedom. Uttalanden som fick mig att häpna! Sakta började jag närma mig dessa, pröva vad dessa märkliga män sa. Leta i Bibeln.
Jag fann en stor överensstämmelse mellan dem och såg att vi genom åren gått miste om rikedomen som dessa teologer lämnat i våra händer. Som den förlorade sonen fick jag återvända till mina fäders hus och äta mig mätt av deras feta mat, deras teologi. Så jag skulle vilja tala med er idag om hur jag, en Lutheran, närmade mig och berikades av vårt tidigaste arv. Om Nattvarden. Om den fullkomliga föreningen. Om det största mysteriet.
Vem säger ni att jag är?
Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?”” (Matt 16:13-16)
Det finns tre sätt att se på Jesus;
- Vissa, som männen i Nasarets synagoga, kan inte se annat än det fysiska de har för ögonen: ”Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss?” (Matt 13:55-56)
Bland de som inte kunde tro på mer än de kunde förnimma, mer än de kunde se, gör Jesus inte många kraftgärningar. (Matt 13:58).
- Andra, ser att Jesus är bärare av något mer, något större: ”Andra (säger) Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna” (Matt 16:14)
Bland de som tror Honom vara bärare av något större, något från Gud, gör Jesus många kraftgärningar.
- Ytterligare andra säger som Petrus, att han är Guds Son: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” (Matt 16:16)
Bland dom som ser Honom som den Han är, låter Han visa sig som den förhärligade.
Vem säger du att Han är?
Det finns tre sätt att se på Nattvarden;
- Vissa kan inte se annat än det fysiska de har för ögonen, de ser nattvarden som en minnesstund, en ceremoni för att minnas det som en gång var. Brödet är bröd och vinet är vin.
- Andra, ser nattvarden som en bärare av något mer, något större. Att den är en bärare av Jesu kropp och blod. Att Jesu kropp och blod på något sätt finns närvarande i nattvarden, i brödet och vinet.
- Ytterligare andra säger att den är Jesus själv. Att brödet inte längre är bröd utan Jesus kropp och att vinet inte längre är vi utan Jesus blod. Att det är samme kropp som föddes i ett stall, samme kropp som dog på ett kors för att rädda alla människor.
Vad säger du att den är?
Frågor att fundera kring
Det är kring denna fråga som jag har kommit att resonera en hel del. Vad är detta mysterium? Mysterium, säger jag, inte för att det är så mystiskt, men för att det inte kan förklaras. Det måste förstås genom tro, inte genom kunskap.
Att jaga mysteriet med kunskap, är som att skjuta det framför sig på en armlängds avstånd. Du tränger djupare och djupare in i det utan att egentligen närma dig det. Men om vi lämnar kunskapen och tar ett litet steg i tro, så kan vi närma oss det.
Kanske mer än tro handlar det egentligen om längtan. Längtan efter Honom själv. För nattvard handlar mycket om längtan för mig. Längtan efter Honom själv.
Johannes Klimakos säger ”Salig är den som längtar efter Gud på samma vis som älskaren längtar efter sin älskade”
Det är denna längtan som präglar den tidiga teologin kring Eukaristin.
Vad de tidiga teologerna säger att den är.
Jag skulle vilja dela med er några tankar kring Nattvarden som var centrala för kyrkan på 300-talet, och jag hoppas att dessa tankar också skall berika din förståelse av Nattvarden. Kanske hjälpa dig att svara på frågan vad den är.
Jesus är brödet
Skall vi först läsa Joh 6:53-57 tillsammans.
”Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”
Brödet är Kristi kropp, vinet är Kristi blod. På riktigt. För att Jesus säger att det är det. När Jesus instiftar Nattvarden i Mark 14:22 säger han: ”Detta är min kropp” och ”Detta är mitt blod”
Kyrillos av Jerusalem skriver: Kristus själv har sagt om brödet ”Detta är min kropp”. Vem vågar tvivla nu? Och när han själv å det tydligaste slår fast och säger ”Detta är mitt blod”, vem tvivlar då och säger att det inte är hans blod?
(Förklara Mose stav som ändrade natur till en orm på Guds befallning och om yx-huvudet som ändrade natur och började flyta när profeten slängde en träbit på vattnet). Brödet och vinet ändrar natur så att de blir Jesus kropp och blod när vi ber den helige Ande förvandla…
Johannes Chrysostomos säger:
De vise männen tillbad denna kropp i krubban. … Nu är det inte längre i krubban som du ser den, utan på altaret. Detta är den kropp som höljdes i blod och som sårades av lansen, ur vilken frälsningens källor strömmade, vatten och blod till hela jorden. Kristus kom upp ur djupen i ett strålande ljus och steg upp till den himmelska tronen, efterlämnade sina strålar här. Det är denna kropp som han låter oss hålla i handen och äta.
Ibland tänker jag ”Tänk om man hade varit med vid krubban..”.
Samma kropp ligger här framför oss.
Ibland tänker jag ”Tänk om jag som den bibliske Tomas hade fått känna på hålen i Jesus händer…” Samma kropp ligger här framför oss.
Jesus egen kropp, för att Han själv säger det.
Närma dig Nattvarden som du närmar dig krubban – med förväntan, för frälsaren är född.
Närma dig Nattvarden som Johannes, som lutade sitt huvud mot Jesus bröst – med initimitet, för han är din vän.
Närma dig Nattvarden som du närmar dig den korsfäste – med tacksamhet, för Jesus tog all din skuld på sig.
Närma dig Nattvarden som du närmar dig den uppståndne – med glädje, för i honom finns evigt liv.
Närma dig Nattvarden som du närmar dig din älskade – med lust, för om dopet är förbundets ingång är nattvarden förbundets fullbordande.
Vi blir ett med honom
Genom Nattvarden införlivas vi i Kristus. Vi blir ett. Vi förbli i honom och han i oss, vi får liv eftersom han lever.
Johannes Chrysostomos igen:
Huvudet och kroppen bildar en enda människa, och på samma sätt bildar Kristus och Kyrkan en enda enhet. Denna enhet blir verklig genom näringen han har gett oss som ett tecken på sin kärlek till oss. Han har förenat sig med oss på ett så innerligt vis, han har blandat sin kropp med vår som en surdeg, för att allt skall bli en enda människa, liksom kroppen är fäst vid huvudet”
Gud blandar sig med människan. Han förblir i oss och vi i honom.
Gregorius av Nyssa säger: ”Denna kropp av bröd och vin blandar sig med deras kroppar för att människan skall få del av ett oförstörbart liv genom att förenas med hans odödliga kropp”
Nattvarden är odödlighetens surdeg. När du genom att ta Nattvard blandar Hans kropp med din, då blandas Han med dig till en enhet. Du kan inte längre säga ”Där är jag och där är Kristus”. Ni blir ett, en människa, en Guds avkomling och Jesus får leva sitt liv i och genom dig. Inte huvud med en kropp utan människa. Helt och fullt, som Gud tänkte i sin skapelse.
Fullkomligt förenad mer Honom. Idag, imorgon och i all evighet.
Jag hade inte tänkt säga nåt mer idag. Jag vill lämna dessa tankar i er vård. Jag hoppas att de på något sätt berikat era tankar kring Nattvarden.
Kanske du fått en resa in i kristendomens barndoms tankar. Då är det gott och väl. Kanske har en längtan tänts i dig. Efter Honom. Efter att förenas.
Johannes Klimakos säger ”Salig är den som längtar efter Gud på samma vis som älskaren längtar efter sin älskade”
Att närma sig
Skall vi börja närma oss detta bröd från himmelen. Vi gör det i idag i tre steg. Helgelse, Tacksägelse och Bön.
Helgelse
Det står ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.” (Hebr 12:14) Så låt oss börja med detta. Att helga oss.Låt oss ta några minuter i tystnad.
Låt Gud tala till dig. Behöver du försona dig med någon, gör det nu. Gå till honom eller henne. Vet du att någon behöver något som du kan ge, fyll dennes behov. Blunda och låt Gud tala till dig. Om försoning, om helgelse, om din synd, om hur Han vill möta dig i nattvarden.
Några minuter tystnad – blunda.
Ibland är det inte lätt att samla tankarna. Så vi kan tillsammans be en bit ur Psalm 51 som handlar om bekännelse, synd och en önskan att bli förlåten.
”Gud var mig nådig, enligt din godhet,utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer. ” (Ps 51:3-6)
Vi vet att Gud är trofast och förlåter då vi bekänner och ber om förlåtelse.
Tacksägelse
Nu tar vi en stund där vi tackar Gud. Vi tackar Honom för Hans förlåtelse. För Hans trofasthet. För Hans godhet. För att Han sände Jesus till jorden för att världen skall bli räddad. Jag kan börja och sen vill jag att några till tackar Gud innan vi går vidare.
Tack!
Bön
Jag tänkte nu läsa instiftleseorden ur 1 Kor 11:23-26
”Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. ”
Bön till Helige Ande att komma över brödet och vinet.
Delandet.
Slut.
Förbehåll: Detta är en predikan jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag predikar, så denna nedskrivna predikan var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)