Lyssnade på en skiva med Brian Doerksen på väg till jobbet idag. Jag tar det försiktigt med hans sånger. För det är starka grejer.
Jag klarade mig fint ända till låten Your Faithfulness kom. Då brast det och jag började lipa som ett litet barn och kunde inte sluta på flera mil.
”Surer than a mother’s tender love
Surer than the stars still shine above
I can rest in your faithfulness”
sjunger han
Ibland överväldigas jag av Guds trofasthet. Vetskapen att han är så trofast, även mot en sån som jag, är ibland för underbar att bära. Hjärtat räcker inte till för att greppa det. Gud blottar mitt inre för mig. Och för sig. Så kommer trårarna. När min litenhet strömmar ur mig och ersätts, jag fylls av Hans enorma kärlek. För han är trofast.
I Salomons oden (2) står det ”Den högste omskar mig genom sin heliga Ande, Blottade mitt inre inför sig och fyllde mig med kärlek”.
Han är trofast bortom mina fel och brister. Trots mitt blottade inre fyller han mig. Med sin kärlek, inte med blickar av förakt. Han som känner mig bäst, älskar mig mest. Lovad var Han!
