Sammanhang: En andakt jag höll på en ungdomssamling jag blivit inbjuden till.
Sadako Sasaki föddes 1943 i Japan i en liten stad som heter Hiroshima. När hon var två år släppte USA en atombomb på staden. Sadako överlevde, (90000 av 128000 dog) men när hon var 11år blev hon sjuk i cancer på grund av strålningen hon utsatts för. Hon togs in på sjukhus och läkarna sa att hon bara hade en kort tid kvar att leva.
Hennes bästa vän Chizuko Hamamoto kom till sjukhuset och hade med sig en bit guldfärgat papper som hon vek en trana av och gav till Sadako. Sadako kom då att tänka på den japanska legenden att den som viker 1000 tranor får önska sig något av gudarna. Ungefär som när man får önska på en fallande stjärna. Så hon började vika tranor. Av alla papper hon hittade vek hon tranor, presentpapper, inslagspapper till medicin, ja alla papper hon kunde lägga vantarna på. Allt för att få ihop 1000 tranor….
Hennes hopp var 1000 tranor och att gudarna skulle uppfylla hennes önskan. Sadako dog när hon hunnit få ihop 644 tranor…. hennes vänner vek de sista 356… Så när hon begravdes låg det förutom hennes sjuka kropp även 1000 tranor i kistan. Hon begravdes med sitt hopp.
Jag skulle vilja uppmana er att fundera lite kring hoppet. Vad hoppas jag på?
I livet? Kanske en fin familj, ett bra jobb? Det vore fint!
I svåra stunder? … Kanske att ha vänner som stöttar?
När allt börjar ta slut? … 1000 tranor?
Jag tror att vi i alla livets stunder skall sätta vårt hopp till Gud.
Hoppet är en av de tre eviga förnimmelser som Gud skänkt människan. En av de tre himmelska kanalerna där kraft från himmelen kan flöda ned till oss människor. De två andra är tron och kärleken.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken. (1 Kor 13:13)
I dessa tre kanaler öser Gud sin kraft till oss, för att vi skall klara av livet här på jorden.
Petrus skriver i Bibeln att vi skall fundera över dem och kunna förklara för andra vad vi hoppas på.
Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)
Man kan hoppas på många saker i livet, David uppmanar oss att hoppas på Herren alltid:
HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. (Ps 25:4-5)
Jag brukar ha tre ringar på min högerhand för att påminna mig om det eviga. Det som kommer att bestå när allt annat brinner som gräs. De representerar tro, hopp och kärlek Jag vill att de skall påminna mig om Tron – att genom att fästa ögonen på Jesus så kunde Petrus gå på vågorna, om Hoppet – att Jesus en gång skall rycka mig ur dödens käftar, och om Kärleken – att han bar en krona av törnen och dog för min skull.
Vad hoppas ni på?