Börjar intressera mig för den Ortodoxa kyrka som sådan. Inte bara ur en patriarkalisk synvinkel, hur såg fädernas kyrka ut?, utan mer kring hur verkar den Ortodoxa kyrkan idag och hur liknar och skiljer sig från den det sammanhang jag befinner mig i nu. Vet inte om detta är ett utslag av akedia, att jag tröttnat på mig själv och mitt sammanhang, eller om det är en ärlig längtan efter ”mer” eller ”närmare”, vad detta ”mer” eller ”närmare” nu kan vara. Det får vandringen utvisa.
Kallistos Wares bok ”Den Ortodoxa Kyrkan” har funnits på min att-läsa lista länge, men jag har nog alltid prioriterat fädernas lära framför fädernas kyrka men börjar nu tvivla på att det går att separera dessa. Och efter att jag läst Kallistos bok om hans kyrka har jag nog blivit stärkt i den uppfattningen att fädernas lära och deras kyrka nog bildar nån sorts siamesiska tvillingar som är svår att separera utan att ha ihjäl den ene eller den andra.
Boken ger en grundlig genomgång av den kristna kyrkohistorien med alla dess segrar och förluster och en introduktion i de viktigaste tankarna i den östliga kristenhetens teologi. En mycket bra och välskriven bok som jag nu önskar att jag läst mycket tidigare. En viktig bok för var och en som intresserar sig för hur kyrkan ser ut idag och varför den gör det.