Var idag med om att fira Gudstjänst i en Ortodox församling för första gången. Det födde många tankar, dels för att det var så olikt någon Gudstjänst jag tidigare deltagit i, och dels för att det var så likt många Gudstjänster jag deltagit i.
Chrysostomos liturgin som firades är så rik på böner, sånger och symboler. Mättad av vår längtan efter Gud och våra försök att närma oss och beskriva Honom.
Andra liturgier känns i jämförelse lite kala och bleka. Ungefär som när man på 1700-talet ofta vitkalkade våra svenska kyrkor och dolde de mångfärgade och talande takmålningarna. Det finns nåt under ytan kanske, men det går förbi lite obemärkt.
Kommer ta ett tag att smälta denna fullhet.