Undervisade idag i söndagsskolan om vingårdsarbetarna som blev missnöjda med sin lön. (Matt 20:1-16)
Storyn är denna: En man som har en vingård och behöver hjälp med att sköta den. Han lejer arbetare vid olika tider på dagen och kommer överens med dessa om betalning. När det sedan är dags för lön, så får de som bara jobbat en timme lika mycket som de som jobbat hela dagen. Efter en del gnäll från de som jobbat mycket, så undrar vingårdsägaren varför de är arga på honom för att ha gör något gott, dvs ger till de som inte förtjänat det.
På kvällen var jag och handlade i vår lokala affär. Utanför på marken i kylan satt en kvinna och tiggde och i värmen i entrén satt en man och sålde lotter vid ett bord. När jag var klar med mina inköp och på väg ut ut affären såg jag hur mannen blängde på tiggerskan och de som stannade för att ge något och jag kände hans blickar som brände i min nacke när jag själv böjde mig ner och lämnade något till henne.
Och här började jag tänka på vingården från förmiddagen. Varför blir vi arga på nån som ger till någon som inte förtjänat det? Vad är det med förtjänandet som gör att transaktionen inte blir lika laddad? Varför är det godheten som sådan som skrämmer och förargar oss?
Jesus sade till dem: ”Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?” (Joh 10:33)