Gudsbild

Inledning

Jag hade tänkt mig en storlagen predikan idag. En som riktigt på djupet plöjde igenom GTs texter och visade på hur dessa uppfylls i NT. Jag hade tänkt att prata om de tre brunnarna och de tre kvinnorna (Rebecka, Rakel, Zipphora – Isak, Jakob, Mose) och hur dessa pekar fram på mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan vid brunnen. Det hade blivit storslaget!

Men så kom en lunginflammation i vägen och jag har legat däckad alla mellandagarna och ända fram till trettondagen. Så det har varit lite svårt att hålla tankarna samlade vid storslagna predikningar. Men så kom jag och tänka på den bästa predikan jag inte hört, nämligen den när Thomas L. förklarade sin Gudsbild med hjälp av bara tre linjer och trå cirklar! för några veckor sen.

Eftersom jag inte hörde Thomas predikan så vet jag inte vad han hade linjerna eller cirklarna till, vi får ta det vid fikat nån gång Thomas och jag, men jag tänkte att det kanske vore en bra idé att tala om våra Gudsbilder. Att fundera en stund kring hur den uppstått och hur den har förändrats. Jag tänkte beskriva min Gudsbild lite så kan ni jämföra med er egen och fundera lite kring den – med eller utan linjer och cirklar.

Min bakgrund

Tänkte säga lite om min bakgrund, om den unga tänkande Tomas. Jag både tänkte och grubblade ganska mycket i min ungdom, och kanske jag fortfarande gör det även om jag inte tar lika allvarligt på frågorna som jag en gång gjorde. Min plågade konfirmationspräst utbrast ett ”Tomas, du tänker för mycket!” efter att jag bett honom förklara några krångliga delar av Hesekiels syner. Han hade säkert rätt.

Om du tittade in i mitt rum när jag var i tjugoårsåldern kan det hända att du hade hittat något bok av typen Jean Paul Sartes – ”Kritik av det dialektiska förnuftet” eller Imanuel Kants – ” Prolegomena till varje framtida metafysik”, eller Friedrich Nietzsches – ”Sålunda talade Zarathustra”. Böcker som handlar om de stora frågorna, om existensen som sådan och vad vi förmår att begripa av den. Om hur långt vårt förnuft kan ta oss i sökandet efter sanning och verklighet.

Så när jag kom i kontakt med Gud och tro, så var och är förnuftet och den filosofiska tanken mitt främsta sätt att pröva det jag läser och hör, och när jag försöker tala om min Gudsbild så blir det oftast utifrån filosofiska koncept och tankar.

Teist – Ateist

Vi är ju alla bekanta med begreppet ”ateist” eller hur? Jag hade inte tänkt lägga ned så mycket energi på att tala om ateism eftersom jag tycker att det är ett sällsynt märkligt sätt att tillbringa sina dagar på. Ateist betyder ”icke-tesist”, dvs. en som inte är teist.

Men var är då en teist? Teism är ett i huvudsak filosofiskt begrepp som innebär att man tänker sig att någon eller något är upphov till allt som vi kan uppleva med våra sinnen. En samlad transcendent, översinnlig, existens som på något sätt är alltings ursprung. Är man ateist tror man alltså inte på en sådan, är man teist så gör man det. Det är här jag skulle vilja börja tala om min Gudsbild – för jag är en teist.

Fem egenskaper

Detta kan ju som ni redan hör bli ganska flummigt och svårt att förstå, så jag tänkte försöka med några exempel försöka förklara hur man kan se på Gud ur ett filosofiskt synsätt. Vi behöver då fundera lite kring vad som skiljer Gud från allt annat. Vad är det som utmärker Gud, vilka är de egenskaper vi skulle vilja tillskriva honom?

Låt oss ta ett exempel:

Om man bestämmer sig för att beskriva t.ex. en spegel, så har den många olika egenskaper. Om jag tar en spegel i handen och ser på den så skulle jag kunna beskriva den på olika sätt. Jag skulle kunna säga ”den är rund”, för det råkar den spegel som jag har vara. Men rundheten gör den inte till en spegel. Den skulle lika gärna kunna vara fyrkantig utan att för den skull sluta vara spegel. Säger jag däremot ”den är reflekterande” så har jag beskrivit en egenskap som är nödvändig för att den skall vara en spegel. Tar du bort dess reflekterande egenskap är det inte längre en spegel.

Är ni med på det?

Så vad är det som gör Gud till Gud? Vilka egenskaper måste han ha för att vara Gud? Jag skulle vilja peka på några egenskaper som jag tänker att han har. Detta är kanske ingen komplett lista på allt som kan betecknas som ”Gudighet”, men det är så här min grundläggande Gudsbild ser ut. Jag tänkte ta upp fem egenskaper som jag tänker att han har, men kanske bara förklarar någon av dem i detalj. Det skulle ta för lång tid att gå igenom alla fem i detalj.

Oföränderlig
Om du ser på världen omkring dig, det som dina sinnen kan uppfatta och din hjärna kan bearbeta, så kommer du snart fram till följande slutsats: allting förändrar sig. Innan var denna salen tom, nu är den full med oss. Innan stod din bil på parkeringen vid ditt hus, nu står den här utanför kyrkan. Ganska spännande hur saker och ting bara ändras så där… Men sker det slumpmässigt? Nej, jag tycker mig kunna ana att till varje förändring finns en orsak. Jag gick hit till kyrkan i morse, det är orsaken till att salen inte längre är tom. Jag satte mig i bilen och körde den hit, det är orsaken till att den står parkerad utan för Elim och inte utanför mitt hus. Varje förändring har en tidigare orsak. Det finns en orsak till att jag finns till, min mamma och pappa vill gärna ha en liten pôjk – till allt finns en orsak. Det är så vi upplever vår verklighet. Kontingent.

Dessa förändringar bildar en sorts kedja, där varje förändring leder till ett nytt tillstånd och varje tillstånd blir orsak till nästa tillstånd. En obruten kedja av liv i konstant förändring, en böljande rörelse, en dans där du samverkar med din omgivning och dess olika tillstånd och förändringar.

Du gick upp i morse beroende på att klockan ringde och det beror på att du ställde den igår innan du gick och lade dig och det beror på att din chef inte gillar att du kommer för sent och det beror på att han inte själv klarar av att göra ditt jobb och det beror på att han valde fel linje i gymnasiet och det beror på att hans mamma inte ville att han skulle bli bilmekaniker och det beror på att …. Och så vidare.

Det vi är och där vi är idag beror på miljarders tidigare orsaker i en enda lång kedja. Om vi med vår tanke följer denna kedja så långt tillbaka vi kan, som en blodhund sätter vi nosen i marken och spolar tillbaka tiden, från tillstånd till tillstånd, vi följer varje förändring – 1900 talet susar förbi – där upptäcker Columbus Amerika – och där var stenåldern – kolla en dinosaurie! – Booom – vilken Big Bang! – och nu är vi framme, eller snarare tillbaka till tidpunkten jag vill att du funderar kring – begynnelsen. Smaka på det ordet – begynnelsen.

Det är här vi får fundera vad som hände. Finns det en begynnelse överhuvudtaget? Om det gör det, vad är då orsaken till begynnelsen? Vilka egenskaper har den orsaken? Finns det någon skillnad mellan den första orsaken och den andra orsaken?

Ja – det måste det göra. Den första orsaken kan ju inte ha någon tidigare orsak till sig. Den är alltså helt unik! Alla andra andra orsaker har tidigare orsaker som begränsar dem, men den första orsaken är helt obegränsad. Den har själv ingen orsak till att den ”finns”. Men det gör också att den måste vara helt oföränderligt, den kan inte ha ändrat sig – annars hade den inte varit den första orsaken utan bara en i raden av orsaker. Det är denna första orsak som jag kallar Gud.

Så jag skulle vilja sätt upp det som den första egenskapen som utmärker ”Gudighet” – oföränderlighet.

Han måste vara oföränderlig – hade han kunnat ändras så hade han inte varit den första orsaken utan det hade funnits en tidigare orsak till Honom.

För er som funderar hur ni skall passa in min Gudsbild i Bibliska termer, så skulle jag vilja peka på Jak 1:17: ”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.”

Absolut enkel
Han måste vara absolut enkel – hade han varit sammansatt på något sätt hade det funnits en orsak till sammansättningen och att de olika delarna kommit samman.

”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.” (5 Mos 6:4)

Immateriell
Han måste vara immateriell – hade han varit materiell hade han vart bunden av de lagar som rör det materiella och hade då varken kunnat vara oföränderlig, absolut enkel, evig eller oändlig.

”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:24)

Evig
Han måste vara evig – hade han inte varit evig, så hade han bara varit en del i en större orsakskedja, det hade funnits nåt innan och efter honom.

”Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.” (Jes 40:28)

Oändlig
Han måste vara oändlig – allt som finns måste finnas i Honom och allt som finns det finns i perfektion i Honom. Det kan inte finnas något utanför honom, inte ens ingenting.

”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.” (Apg 17:28)

Är det allt?

Är detta allt vi kan veta om Gud? Nej, givetvis inte. För ”vetande” kan komma från många källor. Vi har nu filosoferat lite, använt vår hjärna för att förstå och beskriva Gud, men Gud kan också upplevas och det finns ett ”vetande” som kommer från gemenskapen med Gud. Ett vetande som inte har med hjärnan att göra utan som kommer från hjärtat.

Bilden av Gudighetens egenskaper ovan är ju ganska generell, faktum är att den är så generell så att förmodligen både judar och kristna, muslimer och hinduer, ja – även sikher – skulle kunna säga att ”sån är min Gud”. På det intellektuella planet skulle man kunna säga att vi har samma Gud, eller åtminstone gudar med samma sorts Gudighet…

Så det räcker inte riktigt att bygga sin tro på, även om det idag finns tendenser att vilja reducera Gud till detta nästan ingenting, till en teoretisk tankebyggnad, för att kunna säga att vi har samma Gud och någon sorts enhet i tro bland alla människor.

Detta är falsk eukenemik – en eukenemik som syftar till att reducera hjärtats Gudsuppenbarelse till nästan ingenting. En enbart filosofisk Gudsbild som denna har man inte mycket nytta av. Den intellektuella bilden behöver kompletteras med det som Gud uppenbarar i våra hjärtan. Så låt oss ta ett exempel att filosofera lite kring. Låt oss ta något vi känner till om Gud, som inte finns med på vår Gudighetslista, men som vi alla har erfarit (hoppas jag).

Kärlek

Vi tar Johannes välkända ord ”Gud är kärlek” (1 Joh 4:8, 1 Joh 4:16). Vad innebär det? Vad passar det in i bilden vi nu har? Så jag vill nu att du tänker dig följande – vi har denna oföränderliga, enkla, immateriella, evige och oändliga Guden som är i evighet. Mol allena, för han har ännu inte skapat något alls. Bara han är det enda som finns.

Tänk nu på kärlek.

Hur skulle en sån Gud kunna vara kärlek? Man inser ganska snabbt att det inte går, att detta inte är hela bilden…

För kärlek måste uttryckas, det måste finnas ett objekt för kärleken. Den kristna tron säger att Gud är kärlek – inte att kärleken är ett på-klistrat attribut som bara existerar i förhållande till skapelsen, utan vi hävdar att Gud är kärlek – och kärlek behöver ett objekt. Så Gud behöver på något sätt, som inte krockar med vad vi redan sagt, vara både enkel och två – om han skall vara kärlek. Skall han sen vara perfekt kärlek, den sortens kärlek som deltar i andras kärlek, en kärlek som inte vill ha något tillbaka, en utgivande agape-kärlek, så behöver det finnas två som älskar och en som deltar i deras kärlek. Så skall Gud vara perfekt kärlek, så behöver han vara både enkel och tre – på samma gång.

Och det är en sån Gud vi tror på, en treenig Gud. Absolut enkel och en – fast ändå tre. En och samma natur som delas av tre personer – tre hypostaser med samma ousa. Vi gör inte avkall på enkelheten utan förstår den i ljuset av Guds kärlek och menar på att Gud verkligen är en och samtidigt tre. Ett mysterium.

Och här är längre varken judar eller muslimer, varken hinduer eller sikher längre kvar på banan. För en Gud som är kärlek – verkligen är kärlek – en treening Gud är hädelse för dom. Deras Gud är en och bara en. Så när det gäller andra religioner är det framförallt min Gudsbild som skiljer mig från de andra. Vår tillbedjan kanske liknar varandras, vi kanske kan hitta andra beröringspunkter i socialt arbete och askes, men man kan inte säga att vi har samma Gud. Vår Gudsbild skiljer sig radikalt från andra religioners – vi kan inte putsa till den lite i kanterna och säga att det nog är samma – för vår Gud är treening – vår Gud är kärlek.

Avslutning

Som avslutning skulle jag vilja säga att hjärnan och filosofin kan hjälpa oss en bit på väg mot en Gudsbild men den behöver kompletteras av Guds uppenbarelse i skriften och i våra egna hjärtan för att bli meningsfull.

Jag är teist, men jag är också kristen. Min Gud är evig, oföränderlig, immateriell, enkel och oändlig, men han är också kärlek. Filosofin kan förklara hans enkelhet – med hjärtats uppenbarelse är den som förklarar hans treenighet. De går hand i hand.

Gud uppenbarar sig genom det du kan förstå, det andra upplevt och berättat (skriften och traditionen) och i det du själv upplever. Vi behöver alla tre för att skapa oss en ”komplett” Gudsbild.

Skulle vilja avsluta genom att läsa en text av St. Gergorius av Nazianzos där han beskriver sin erfarenhet av Guds egenskaper på ett vackert och poetiskt i ett stycke i den gudstjänstordning som firas i den koptiska kyrkan:

Sannerligen är det passande och rätt att lovsjunga dig;
att välsigna dig, att tjäna dig, att dyrka dig, och att förhärliga dig;
O ende sanne Gud, du som älskar mänskligheten;
den outsäglige; den osynlige; den obegränsade;
utan början; det evige; den tidlösa;
den gränslöse; den outgrundlige; den oföränderlige;
Skaparen av allt, allas Frälsare.

Förbehåll: Detta är en undervisning jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag undervisar, så denna nedskrivna undervisning var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)