Inledning

Dagens text om hur Jesus ”förvandlades” eller ”transfigurerades” eller ”förklarades” är en intressant och lite svår text som har mycket att lära oss. Det är en text som skiljer sig lite åt mellan Evangelisterna och även i de olika översättningarna och manuskripten som vår Bibel baseras på.

Som jag sa så är texten kanske lite svår så jag hade egentligen tänkt på en annan text för denna predikan, men så kom jag att tänka på ett persiskt ordspråk som jag tycker mycket om och som lyder ungefär så här på svenska: ”Bättre att lyssna till den sträng som brister än att aldrig spänna en båge”, så jag bestämde mig för att ändå ge dagens text ett försök.

Texten som vi läser idag är denna, från Evangelisten Lukas 9:e kapitel:

Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. Och ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!” Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett. (Luk 9:28-36)

Guds rike

Texten är så rik på hemligheter och sanningar och när man läser den i sitt sammanhang blir den ännu rikare. För vad var det som Jesus sa åtta dagar innan? (Eller sex dagar enligt Evangelisten Matteus (17:1)). Vad är det som händer? Vad är det Jesus visar? Jo, att det handlar om Guds rike. I versen innan dagens läsning så står det:

Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike. (Luk 9:27)

Så vi anar att sammanhanget som denna text skall förstås i handlar om Guds rike. Bilden av Guds rike, riket där Gud är kung och regerar går som en röd tråd genom den synkopiska evangelierna Matteus, Markus och Lukas. Guds rike är något som skall sökas, något som kommer men ända redan är här. Något som alla fattiga välkomnas till, men som det är svårt att komma in i om man är rik. Publikaner, barn och horor skall komma in i det, men inte högmodiga och fariséer. En hemlighet som bäst förklaras med liknelser.

Det är om detta som evangeliet handlar om. Jesus vandrade runt och predikade om det och också vi är kallade att berätta för andra: ”Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom. (Luk 8:1)

Vi kan också se tydliga likheter mellan den förebild som Skriften ger oss i hur Hebreerna fick vandra ut ur Egypten till det förlovade Kanaans land. När Jesus säger ”Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike.” så tänker vi på Gudsordet från fjärde Mosebok som också talar om att några skall få se det förlovande landet: Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. (4 Mos 14:30)

Precis som Kaleb och Josua fick träda in i det gammaltestamentliga förebilden för Gudsriket innan de smakade döden, så fick Petrus, Johannes och Jakob se det verkliga Gudsriket innan de smakade döden. De andra i Israels folk fick det inte på grund av sin otro, de andra lärjungarna fick inte följa med upp på berget för att se. Av vilken anledning står det inte. Så min första tanke här är att texten vi läste skall förstås i ett Gudsrikes sammanhang och vi behöver se kopplingen till inträdet i det förlovade landet för att på bästa sätt kunna tillgodogöra oss texten.

Förvandlingen

Vad var det då de fick se, och kanske ännu viktigare för vår förståelse av Gudsriket, hur såg de det?

De såg att Jesus förvandlades. Förvandlades är egentligen ett ganska kasst ord för det som skedde. Det får oss att tänka på sagor och förtrollade prinsar som förvandlats till grodor eller hur en skicklig illusionist förvandlar en blomma till en levande duva eller nåt sånt.

Om man översätter den grekiska grundtexten så står det i Lukas att ”hans ansikte blev det andra” och Markus och Matteus att han genomgick en metamorfos. Metamorfos är ju en term som vi till exempel använder för att beskriva hur ett ägg blir en larv, hur larven blir en puppa och hur puppan blir en fjäril. Det kan ju verka lika magiskt som när en blomma i en illusionists händer blir en duva, men är egentligen inte alls samma sak. För i metamorfosen så blir puppan något den redan var från första början, nämligen en fjäril. Allt som krävs för att vara en fjäril finns redan i det lilla ägget som blir en larv och puppa innan vi får se slutresultatet – den vackra fjärilen som gör våra trädgårdar så vackra.

Blomman i illusionistens händer har inget i sig som gör att den skulle kunna bli en duva. Kanske jag krossar någons illusioner nu – men det är bara ett trick, blomman blir inte en duva på riktigt :-)

När Jesus förvandlades så visade han bara något han redan var för de tre lärjungarna. Han förvandlades inte – inte som vi till vardags använder det ordet. Jesus är Gud och människa, han har två naturer – en Gudomlig och en mänsklig. Det betyder att han är som Gud är samtidigt som han är som människor är.

Hade han förvandlats – så som vi till vardags använder ordet, om prinsar och grodor, så skulle han ha fått en tredje natur – en lysande där och då. Och vi skulle inte säga att Jesus är 100% Gud och 100% människa utan ha fått lägga till ”och 100% strålkastare”.

Så min andra tanke jag vill lyfta fram är att Jesus visade vad han redan var. Han förvandlades inte som när en elak häxa förvandlar prinsen till en groda. Han genomgick en metamorfos och blev (eller visade sig som) det han egentligen redan var.

Att se

Hur var det då möjligt för lärjungarna att se denna metamorfos? Om det hade legat en herdepojke gömd där på berget, hade han sett samma sak som Petrus, Johannes och Jakob?

För att förklara detta skulle jag vilja använde en bild, en ikon, en liten bit kyrklig konst. En teologisk teckning om du så vill. Ni vet att bildspråket är rikt och man säger att en bild säger mer än 1000 ord. Så är det även med liturgisk konst och innan vi tittar på bilden tänkte jag ha en liten lektion i hur man läser ikoner. Precis som i andra konstformer finns det ”uttryck” som man använder för att få betraktaren att fatta vad som händer i bilden. Eftersom jag gillar serier ganska mycket och är uppfödd på Fantomen och Modesty Blaise, så tänkte jag mig ett par exempel från seriernas värld.

Är det någon som kan gissa vad denna bild vill förmedla till oss? Vad är det han säger? Är det med emfas att en virvelvind dog och en blixt slog ned i en kniv? Nej, vi vet att gubben på bilden använder sig av ovårdat språk. För att vi lärt oss att dessa symboler i detta sammanhang betyder just detta.

Denna bild då? Är det så att fågeln (Hjulben från Gråben och Hjulben) svävar över ett rede med ägg? Nej vi vet att fågeln i Looney Tunes är en snabb-springande fågel och när han tecknas på detta sätt så betyder det att han springer jättefort!

Och här? Vad är det som Knasen och sergeanten skall sluta med? Är det att sväva runt i ett moln med virvlar och stjärnor? Nej, vi vet att detta sätt att teckna betyder att de håller på att slåss och att det är detta som uppmaningen syftar på.

Som ni ser finns det i serier vissa sätt att teckna som används för att vi skall förstå mer än vad som egentligen är tecknat. Det finns en djupare mening i bilden (även om den kanske inte är så djup just i serier). På samma sätt innehåller ikoner ett dolt språk, symboler som man måste kunna läsa för att helt kunna tillgodogöra sig betydelsen av bilden. Jag skall inte bli långrandig i detta, men det är en symbol som är viktig för dagens predikan.

Detta är en liten bit kyrklig konst. Målaren har försökt fånga vad som hände på berget när Jesus förvandlades. Men det är inte bara en bit kyrklig konst, det är också en en teologisk utsaga om vad som hände. Kanske det är mer en teologisk utsaga än ett försök att troget återge verkligheten á la Bruno Liljefors och hans vackra realistiska naturskildringar. Föredrar nog personligen Liljefors även om det finns en del mycket vackra ikoner. Men hur som helst…

Det finns en symbol på denna ikon som jag vill att vi stannar upp vid. Precis som på serieteckningarna så vill den säga oss nåt mer än det vi kan se på bilden som sådan. Ni ser lärjungarna som fallit till marken, ni ser Elia till vänster och Mose till höger om Jesus som strålar vit och lysande i mitten. Men runt omkring Jesus finns det en mandelformad figur som innesluter både Jesus och strålarna. Denna är en vanligt förekommande symbol i liturgisk konst. Finns i taket och på väggarna i många kyrkor. Kolla nästa gång du är i t.ex. Skene kyrka.

Denna kallas för Mandorla – det kommer av ordet mandel på latin. En mandorla används traditionellt i liturgisk konst för att beskriva nåt som inte går att se med våra naturliga mänskliga ögon. Det beskriver något som vi ser i den Helige Ande.

Mandorlan försöker visa oss det som Aposteln Paulus beskriver i första Korinthierbrevet: En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. (1 Kor 2:14) och vidare i andra Korinthierbrevet: Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. (2 Kor 4:4)

Det är mandorlans uppgift i kyrklig konst. Att påminna oss om att vissa saker och vissa händelser i Bibeln kan ses på två sätt – ett andligt och ett oandligt.

Så ikonen vill förklara att Jesus förändring sågs på ett Andligt sätt. Så Jesus ”förvandling” på berget handlar om att Gud, genom sin Helige Ande, låter lärjungarna få se det som Jesus alltid är. Gud och människa. En oandlig människa (för att använda Paulus ord och vår tänkte herdepojke som exempel) ser bara Jesus mänsklighet, men en andlig människa, en som fått del av den Helige Ande, kan se både hans mänsklighet och hans Gudomlighet. Så som Aposteln Paulus också skriver i första Korinthierbrevet: Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. (1 Kor 2:10)

Så detta är min tredje tanke, Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet (Hebr 13:8), men genom att låta oss fyllas av den Helige Ande så blir våra ögon förvandlade så att vi ser honom och världen så som den egentligen är.

Ljuset

Det betyder också det att ljuset som strålade från Jesus inte var en tillfälligt händelse som uppstod där och då och inte sker igen. Nej, ljuset som lös från Jesus var en hälsning från evigheten, från Gud själv. Det var Jesus Gudomlighet, som alltid är den samma, vilken den Helige Ande för ett kort ögonblick lät lärjungarna se och erfara. Det var en eskatologisk händelse, en försmak av evigheten när Guds rike är det enda rike som finns och som det står i Uppenbarelseboken: Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter. (Upp 22:5)

För det är som Evangelisten Johannes skriver i ett av sina brev: Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. (1 Joh 1:5) och i detta oskapde ljus från Gud så ter sig även det skapade i annan dager för när lärjungarna sent omsider vaknade, så ser de att även Jesus kläder ser skinande vita ut.

Att tala

När Petrus vaknat och ser att det underbara han är med om håller på att ta slut så protesterar han. ”Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. (Luk. 9:33) Petrus vill bygga hyddor, tre tabernakel.

Det står att han inte visste vad han sa, men betyder det att det bara var meningslöst babbel? Nej, inte nödvändigt vis. För många år sen, när jag var med i Pingstkyrkan – ja det trängs en liten pingstvän tillsammans med en ortodox och en baptist i mitt hjärta (finns en liten lutheran där också men den är ganska mager för jag har inte matat den på länge) – då var det ofta någon härlig dam eller herre som talade ut ord utan att veta vad de betydde. Tungotalets gåva. Men ett tu tre så var det plötsligt en annan dam eller herre som visste vad som hade sagts och talade om för oss andra vad det var. Uttydningens gåva.

Så detta att han inte visste vad han sa kanske mer skall härledas till den Helige Andes påverkan än att han var nyvaken och inte var med på banan.

För det han säger passar väl in på Gudsrikets uppenbarande och den förebild vi har i det hur Hebréerna fick vandra ut ur Egypten till det förlovade Kanaans land. På vägen så byggde och bodde man nämligen i lövhyddor. Än idag firar Judarna ”Sukkot” eller lövhyddohögtiden för att minnas hur man vandrade 40 år i öknen innan man fick komma in i det förlovade landet. Det är en högtid påbjuden i tredje Moseboken och Gud säger ”Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor, för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos. 42-43)

Petrus vill bygga en lövhydda. Han tänkte att han fortfarande var på väg. Han tänkte att detta var en del av vandringen mot Guds rike. Men han var redan framme.

Förklaringen

”Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet.” (Luk 9:34) Det kom ett moln och lärjungarna fick träda in i molnet.

När Israels barn vandrade i öknen var molnstoden hela tiden framför dem (2 Mos. 13:22) och när Gud bjuder in dem upp på berget in i molnet så fegar de ur: ”Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd. De sade till Mose: ”Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.” Men Mose sade till folket: ”Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar.” Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet (molnet) där Gud var.” (2 Mos 20:18-21)

Och vem kan klandra dom…

Men här på berget så omsluts lärjungarna av molnet och de får själva, inte genom en tolk eller förmedlare, lyssna till Guds röst när han säger: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!” (Luk 9:35). (Här skiljer sig evangelisterna lite åt och även de grundtexter som finns bevarade skiljer sig lite åt. Här i Lukas evangelium säger de äldre manuskripten Sinaiticus och Vaticanus ”Utvalde” medan andra som Textus Receptus säger ”Älskade”)

Matteus och Markus har ”Älskade” vilket gör det som Gud säger om sin Son är samma sak som Han säger vid Sonens dop. Vid dopet säger han (från Matteus): ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” (Matt 3:13) och vid förklaringen: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” (Matt 17:5)

”Lyssna till honom!” är det som skiljer. Gud bekräftar återigen sin kärlek till Sonen, men också till hans lärjungar – hans utvalda – vars vandring äntligen var över. Vars närhet han sökt sen han kallade Israels folk att komma in i sin närhet, in i molnet som omger Gud. De var nu framme i det verkliga utlovade landet och skådade Guds rikes ljus.

Avslutning

Så om jag skall försöka landa denna predikan och sammanfatta så vill jag peka på att denna text kanske förstås bäst när man söker paralleller till ökenvandringen och det utlovade landet. Den handlar, tror jag, om Gudsriket och ljuset som utgår Gud själv och som alltid lyser där. När vi firar Jesus transfiguration så skall vi se det som ett fullbordande och fortsättning av lövhyddohögtiden när Jesus lett sina lärjungar upp på berget och in i Guds närvaro och resan tagit slut. Samtidigt är Guds rike ”Nu men ännu inte”, det är ett ständigt antågande rike som vi uppmanas att söka först och främst (Matt 6:33).

I Jesus dop visade han sin mänsklighet när han säger till den protesterande Johannes döparen: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” (Matt 3:15) – att han liksom vi i vår mänsklighet behöver döpas – och på Förklaringsberget så visar han sin Gudomlighet när han lyser med Guds oskapade ljus.

Och precis som vi i dopet konkret får dö och uppstå med honom, så kan vi, om vi låter den Helige Ande leda oss och göra det Gud befaller nämligen: ”Lyssna till honom” (och lyder det han säger), likt Mose (2 Mos 34:29-30, 2 Kor 3:7) och Elia (1 Kung 18:20-40), få del av den Gudomlighet och det eviga ljuset redan nu när vi vandrar här på jorden. Gud vill göra dig och mig till bärare av Hans fullkomlighet (Matt 5:48).

Guds rike är här – du är framme. Guds rike är här – var du en bärare av det. Var en lärjunge som låter den Helige Ande förvandla dina ögon så att du ser. Var du en lärjunge som träder in i Guds rike, in i Guds närhet och lyssnar till Guds Heliga Ord. Gå sen ner från berget och berätta för människorna om Guds stora kärlek och om Guds rike som här och samtidigt är mer och mer antågande.

Det tror jag är transfigurationens budskap till oss idag. Amen.

Förbehåll: Detta är en undervisning jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag undervisar, så denna nedskrivna undervisning var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)