Att läsa nåt av någon av de Kappadokiska fäderna, Basileios den store, Gregorios av Nazianzos eller Gregorios av Nyssa, ger mig ofta en ny teologisk infallsvinken och ett nytt perspektiv på Gud, lärjungaskapet och livet. När jag läst i denna bok med Gregorius av Nyssas samtliga 30 bevarade brev är det inte annorlunda.
Det är på något sätt som om frågor jag burit i hjärtat och kanske inte ens formulerat som frågor för mig själv får både en formulering och ett svar. Breven i boken av är olika karaktär och skrivna till många olika människor, men alla förmedlar de uppmuntran, kärleksfull tillrättavisning där sådan behövs och en herdes omsorg om sina får i allmänhet.
Boken som sådan innehåller, förutom breven, bakgrunder och historiska fakta som beskriver i vilket sammanhang som breven skrivits och kan ge intressant information om hur den tidiga kyrkan fungerade och styrdes till den intresserade. Kanske inte den första boken man läser om den tidiga kyrkan eller om/av de Kappadokiska fäderna heller, men om man är intresserad av att fördjupa sin kunskap om dessa är det en fin bok att läsa.
Jag hämtar ett citat ur en text där Gregorius försvarar sin tre mot vissa som har hävdat att han inte längre håller sig till den Nicenska bekännelsen, dvs förnekar Guds treenighet:
Herrens lära är nu sån här: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn (Matt 28:19). Vattnet som ger liv åt dem som återföds från död till evigt liv kommer från den Heliga Treenigheten över dem som ansetts värdiga av nåden, genom tron.
Därför blir nåden ofullkomlig om något av namnen på den heliga Treenigheten har utelämnats i dopet till frälsning (jfr Apg 19:2-3), för återfödelsens mysterium fulländas inte genom Fadern, Sonen eller Anden ensamma, inte heller blir (det nya) livet fulländat genom Fadern och Anden i dopet om Sonen inte nämns, inte heller blir uppståndelsens nåd fulländad av Fadern och Sonen om Anden utelämnas.