Mäster Johannes Eckehart, en senmedeltida dominikanmunk, får nog sägas vara en av de stora västerländska mystikerna. Kanske den största. Hans böcker går på djupet. Tar oss läsare med på en resa i det inre livets Teologi. Boken Predikningar I är ett urval av Eckehart texter. Var och en av de 24 texterna kan läsas och begrundas för sig, vilket gör denna bok relativt lättillgänglig, om nu ett sånt ord kan användas på medeltidens mystiska texter. För den som aldrig läst något sådant innan kan mycket kännas konstigt och märkligt.
Eckehart kan ibland kännas provokativ och utmanande. Ta t.ex följande stycke ur ”Om avskildhet”:
Mästarna prisar högeligen kärleken, som Sankt Paulus säger: ”Vilka dygder jag än beflitar mig om: har jag icke kärleken, så har jag intet.” Men jag prisar avskildheten framför all kärlek. För det första därför att det bästa som finns i kärleken är att den tvingar mig att älska Gud, medan avskildheten tvingar Gud att älska mig. Att jag tvingar Gud till mig är mycket större än att jag tvingar mig själv till Gud.
Kanske inte en bok för alla, men för de som vill tänka lite större, lite djupare och lite längre ger den mycket att fundera över. Boken inleds med följande lilla notis av Mäster Eckehart:
Den som ej förstår detta tal, han må ej heller bekymra sitt hjärta därmed. Ty så länge människan ej är lik denna sanning, så länge kommer hon ej heller att förstå detta tal. Ty det är en ohöljd sanning, som utan någon förmedling framsprungit direkt ur Guds hjärta.