Inledning

Idag är det palmsöndagen. Söndagen innan påsk. Den söndagen då allt såg så bra ut. Söndagen när allt var på topp. Det var Söndagen innan det hände. Söndagen innan det där som inte skulle få hända hände. Det som hände ändå.

Vi läser Evangelietexten för idag ur St. Markus 11:1-11:

När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det.” De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. Några av dem som stod där frågade: ”Vad menar ni med att lösa fölet?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!” Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.

Det som slår mig när jag läser texten är att allt går så bra. Jesus har ingen åsna, men fixar en. Här är älskad av folket och tas emot som en kung, som en räddare. Ända fram till tempelplatsen, han gick runt och såg på allt.

Men bara en vecka senare är allt som ombytt. Jesus är gripen, misshandlad, hånad, förnedrad och korsfäst. Triumfen är bytt mot tragedi. Och så fort det går… Det vet vi och det är något vi kan och bör reflektera över. Att det går så fort. Ena dan på topp, några dagar senare på botten. Vi vet att det är så.

Alla fyra evangelierna tar upp denna händelse, när Jesus rider in i Jerusalem, två pekar på profetians uppfyllelse, de två andra bara återberättar händelsen. Tre av evangelierna återberättar hur det gick till när han fann åsnan, ett bara konstaterar att han fann den. Tre av evangelierna talar bara om en åsna medan etta av dem visar på två åsnor.

Här hade det ju varit en fantastisk bra liknelse om nu Maria faktiskt hade ridit på en åsna till Betlehem som vi ser på så många bilder kring Jul. Men faktum är att inget av evangelierna nämner att det är så. Hon kanske gick hela vägen eller åkte på en vagn. Att Jesus både hade börjat och avslutat sin gärning på en åsnerygg. Men nu kan vi inte veta att det är så, så vi får försöka fundera lite vidare på denna händelse kan betyda. Man kan tycka att det lämnas ganska mycket utrymme åt en ganska banal händelse. Eller? Är det bara för att uppfylla profetian som Jesus gör detta eller kan det finnas andra pedagogiska skäl? Något vi kan lära oss om Guds rike?

Profetian

För med sitt handlande så uppfyller Jesus och folket en profetia som profeten Sakarja (Sak 9:9) uttalat:

Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

Tre av evangelierna pekar på denna profetia, men texten i St. Markus evangelium som vi läste utelämnar den referensen. Men folket jublar och fröjdar sig och Jesus rider in segerrik.

En poäng som jag vill peka på med detta är just detta med samverkan, eller på grekiska synergia, energi som riktas åt samma håll. Jesus hade inte kunnat uppfylla denna profetia ensam. Det krävs ett jublande folk, glada människor som med öppna ögon ser det underbara som Jesus gör. Konungen!

Och så är det nog med de flesta profetior, de kräver ett Gudomligt, men också ett mänskligt ingripande. Som Gud säger till profeten Jesaja ”Vem skall jag sända” (Jes 6:8). Någon som är med Gud.

Denna princip – Gud med oss och vi med Gud – är en av de viktigaste sakerna St. Paulus talar om. Han använder ord som medarbetare, medarvingar, ”regera tillsammans med”, ”att dö med”, ”växa tillsammans med”, ”sitta tillsammans med honom” (Ef. 2:6, mfl) och många andra ord när han pekar på detta. Skulle jag sammanfatta St. Paulus undervisning i ett ord skulle detta utan tvekan vara ”med”. Det är något han gång på gång i alla sina brev tillsammans med Anden försöker vittna om. Det är förresten också ett ”med” ord – symmartyréō – som St. Paulus använder t.ex i början av Romarbrevet 9:1 ”Jag talar sanning (symmartyréō) i Kristus, jag ljuger inte.” Med, med, med – överallt vart än du läser St. Paulus.

Och i denna stund, när konungen rider in i sin stad omgiven av sitt folk är väl kanske ändå en urbild på detta. Guds Son tillsammans med sitt folk.

Om typer och bilder

Men denna profetia från Sakarja är inte den enda som uppfylls i detta ögonblick utan det är ytterligare en som uppfylls och en som symbolisk uttalas och jag tänkte vi skulle titta lite på dessa.

Om åsnor

Åsnan, tillsammans med Oxen, i Bibeln används som en symbol för den enkla människan, den trogna som känner sin ägares röst och krubba (Jes. 1:3). De är också en symbol för det rena (oxen) och det orena (åsnan) som i Mose lag symboliskt inte fick användas tillsammans vid jordbruk (5 Mos. 22:10).

I traditionell liturgisk konst brukar man måla en åsna och en oxe i bilder på Jesus födelse trots att Bibeln inte nämner att det fanns några djur där alls. Det är för att peka på att Kristus kom både till Israel symboliskt representerad av oxen och till hedningarna, symboliskt representerad av åsnan. Titta gärna på en ikon eller annan bild av inkarnationen så skall ni se att de ofta finns med där.

Men åsnan symboliserar ibland också Israel. Och i den profetian jag tänker på i detta sammanhang så gör den det. Men innan vi kommer till den och försöker sy ihop det hela så behöver vi titta på hur palmer och träd används symbolisk i Bibeln.

Om palmblad.

Träd, vinrankor och palmer används ganska friskt som bilder i bibelns typologiska och målande bildspråk. Det talas om livets träd, om kunskapens träd, korsträdet, att den som har sin glädje i herrens undervisning är som ett träd planterat vid en frisk ström, osv.

Träd representerar det levande, det som ger frukt, ger liv. Jesus säger att ”Jag är vinstocken, ni är grenarna.” (Joh. 15:5) och St. Paulus pekar på att ”Och om roten är helig, är grenarna heliga.” (Rom 11:6) så att frukten som grenarna ger kommer av roten, stammen. Stammen är Gud, grenarna hans folk.

Profetian.

Om vi nu tar oss långt fram i Bibeln, till första Moseboken, så kan vi läsa om hur patriarken Jakob välsignar sina söner strax innan han dör .Han förkunnar för dom vad som ”skall hända er i kommande dagar” (1 Mos 49:1). Vi kan läsa hur han profeterar över var och en av sina söner och när han kommer till Juda kan vi läsa:

Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. (1 Mos 49:11)

Även denna profetia menar kyrkofäderna pekar på Jesus intåg i Jerusalem. St. Matteus nämner i sitt återberättande av denna händelse både åsnan och fölet:

Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. (Matt 21:2)

Och

De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. (Matt 21:7)

Så även Jakobs profetia uppfylls i detta intåg. Ungåsnan som lärjungarna löser symboliserar här Juda som är bunden direkt vid vinstocken. Utvald av Gud. Juda är inte vinstocken utan åsnan bunden direkt vid den.

Vad kan man säga om åsnefölet? Åsnefölet som lärjungarna också löser är de hedniska folken som skall komma till tro på Jesus genom att bli bundna till rankan, grenarna på trädet vilka Jesus själv säger är hans lärjungar.

Så åsnan och fölet pekar på oss Kristna, Judar och Greker, Män och Kvinnor, slavar och fria. Somliga av oss var bundna vid trädet och kom till tro på himmelens Gud genom Jesus ord direkt – Lärjungarna, Kristus Apostlar. Andra av oss kom till tro genom Apostlarnas ord – genom grenarna som är heliga precis som roten är helig.

Så förutom att uppfylla den uppenbara profetian från Sakarja, så uppfylls och förklaras här även Jakobs profetia över Juda och understryker Jesus egna ord att folk skall komma till tro genom Apostlarnas ord. (Joh. 1:20)

Jag tror att det är denna kontext, på detta sätt, man skall förstå t.ex. Jesus ord till den samariska kvinnan vid brunnen att ”frälsningen kommer från judarna.” (Joh. 4:22) Att Apostlarna som samtliga var Judar fick bli till grenar i Kristus och att genom deras arbete kom och kommer frälsningen till alla världens folk och gjorde och gör oss alla till grenar.

Samtidigt är det också sant att både Judar och hedningar var bundna och ofria, fjärran från Kristus, men genom lärjungarna – Apostlarna – så blir vi lösta och förda till Jesus, till frälsningen. Vi får alla tillsammans med honom i triumf träda in i det nya Jerusalem.

Jesus triumf är också vår triumf.

Avslutning

Bibeln är full av symboler och profetior. Ibland uppenbara, ibland lite mer svårtolkade. Vi vet att Jesus är medveten om dessa profetior och aktivt, tillsammans med oss, uppfyller dessa. De finns där för att du och jag skall bli uppbyggda och trygga med Guds rådslut.

När Jesus låter lärjungarna lösa och hämta åsnorna pekar ha på att både Judar och hedningar behöver komma till honom. Han pekar också på att det är genom Apostlarna – grenarna i honom – som hedningarna skall komma till tro.

Så denna dag finns det stor orsak till att glädjas. Vår kung, vår fridsfurste kommer ridande i segertåg. Vi gläds både åt att få gå med i segertåget och av att få välkomna honom till sin stad. Alla folk, Judar och hedningar tillsammans får prisa honom. Det är inte längre vi och dom, det finns bara ett stort vi i Guds kungarike.

Förbehåll: Detta är en undervisning jag hållit ”live” och denna text var mitt manus. Jag frångår ofta manus när jag undervisar, så denna nedskrivna undervisning var med all säkerhet inte den jag höll ”live”. (Ords. 16:1)